Mikro hudtransplantation – MEEK

MEEK, Mikrohudtransplantation
År 1958 beskrev C.P Meek en teknik för att expandera kroppsegna hudtransplantationer. Med en Meek-Walldermatom kunde frimärksstora hudtransplantat erhållas och expanderas med hjälp av färdigvikta gasvävsplattor. På detta sätt uppnåddes en jämn fördelning av de hudtransplantaten, som små öar, med niofaldig expansion. Denna teknik hamnade dock i skuggan när Mesh-tekniken introducerades (Tanner et al., 1964) och produktion av Meek-Walldermatomen och gasvävsplattorna avbröts.

Det är dock ibland bristen på kroppseget hudtransplantat som är den begränsande faktorn för att uppnå en tillfredställande hudtransplantation i händelse av omfattande huddefekt (mest vanligt vid brännskador). Mesh-tekniken kräver ett större donationsområde av lämplig storlek och form och sårläkningen kan fördröjas av ett expansionsförhållande större än 1:6. Alltför expanderade kroppsegna vävnadstransplantat med Mesh-tekniken, kan bli ohanterliga.

Humeca har i nära samarbete med Röda Korsets sjukhus i Beverwijk, Nederländerna omarbetat MEEK-tekniken där bristerna i den ursprungliga metoden har lösts och de färdigvikta gasvävsplattorna tillverkas med expansionsförhållande i nyckeltal om 1:3, 1:4, 1:6 och 1:9.

De kliniska resultaten med den modifierade MEEK-teknik är utmärkta även vid transplantat i problematiska områden och även vid en undermålig kvalitativ sårbädd. Endast mycket små donationsområden krävs och varje liten bit av patientens hud kan användas. Transplantats-”öarna” ligger nära varandra i ett regelbundet mönster, vilket resulterar i snabb sårläkning. Eftersom de kroppsegna vävnadstransplantaten (öarna) inte är sammanfogade, så behöver inte fel på några av ”öarna” nödvändigtvis påverka den totala transplantationen.

Metoden bygger på en enkel teknik för att uppnå en jämn fördelning av ”frimärks”-transplantat, med korrekt orientering på sårytan. De kosmetiska resultaten är jämförbara med de som erhållits med meshgrafts 1:3.

MEEK-kirurgi – tekniken
Vid operation excideras den del av såret som ska transplanteras ned till underliggande fascia för att säkra hemostas. En fyrkantig bit av kork som mäter 42 x 42 mm och med en tjocklek av 2 mm täcks med kroppsegna vävnadstransplantat, med undersidan nedåt. Mindre transplantatrester går också att använda genom att placera dem på korkplattan som ett “pussel”. Korken, som är täckt med transplantat, placeras sedan i en perforeringsmaskin (MEEK).

Maskinen innehåller 13 parallella runda knivar. Korkplattan som transplantatet ligger på passerar genom MEEK-maskinen, där knivarna skär genom transplantatet, men inte genom korkplattan. Således skärs transplantatet i 14 ränder som är 3 mm breda. Efter den första passagen, roteras korkplattan 90° och passerar MEEK-maskinen för andra gången, vilket gör att transplantatet skurits i 14 x 14 bitar om 3 x 3 mm. Därefter tas korkplattan med de skurna transplantat-”öarna” bort från MEEK-maskinen.

Den övre (epidermala) ytan av transplantatet sprutas med ett självhäftande spray (Leukospray, Beiersdorf GmbH, Tyskland) som gör transplantatet klibbigt. Korkplattan, som är täckt med transplantat och lim pressas sedan på en färdigveckad gasvävsplatta (Gauze eller MEEK-meshplatta) gjord av polyamid med aluminium på baksidan. Denna viks på aluminiumfoliesidan till en fyrkant om 14 x 14, motsvarande nedskärningarna i det kroppsegna vävnadstransplantatet.

Efter detta kan korkplattan försiktigt tas bort, varvid transplantat-”öarna” fastnat på gasvävsplattan (bild 1). Gasvävsplattan dras sedan försiktigt ut på alla fyra sidor, tills vecken blir helt släta (bild 2 och 3). Slutligen skalas baksidan av aluminium av, vilket gör att endast gasväven med de separerade kroppsegna vävnads-”öarna” blir kvar, klara för transplantation. Efter att trimmat kanterna på gasväven läggs den på såret med vävnaden nedåt och fästs med kirurgiska häftklamrar. Efter cirka sex dagar har transplantatet vuxit in tillräckligt i sårbädden för att möjliggöra borttagning av gasväven, kvar på såret lämnas endast de kroppsegna vävnads-”öarna”. Vid kirurgiska ingrepp som beskrivs av Kreis et.al., (1989) täcks sedan transplantaten med en överlagring av organtransplantationer, sammanflätat 1:1,5 och säkras med en porös, semi-transparent polyamid duk. Efter ytterligare 5 – 6 dagar kan duken tas bort. Dagliga förband används tills sårläkningen är klar.

Litteratur
1. Am. J. Surgery, vol. 96, 557-558 (1958)
2. J. Trauma 29, 51 (1989)
3. Burns, vol. 19, (2), 142-145 (1993)
4. Burns, vol. 20, (1), S39-S42 (1994)
5. Burns, vol. 23, (7/8), 604-607 (1997)
6. Annals of Burns and Fire Disasters, vol. 13, (3), 155-158 (2000)
7. Acta Chirurgiae Plasticea, vol. 38, (4), 142-146 (1996)
8. Brulures, vol. 3, (1), 34-37 (2002)
9. Burns, vol. 27, 61-66 (2001)

För mer information om produkterna och de senaste manualerna och instruktionerna på engelska besök gärna: www.humeca.nl